Hatifnattarnas ensliga ö

"Långt ute i havet låg Hatifnattarnas ensliga ö, omgiven av grynnor och bränningar. En gång om året samlades hatifnattarna där, innan deåter drog ut på sina ändlösa strövtåg runt jorden. De kom farande från alla väderstreck, tysta och allvarliga med sina små vita, tomma ansikten.

Varför de håller detta årsmöte är svårt att säga, eftersom de varken kan höra eller tala och aldrig fäster sin blick på någonting annat än de fjärran mål de färdas mot.

Kanske tycker de i alla fall om att ha en plats där de är hemma och kan vila sig lite och träffa bekanta."(hämtat från Tove Janssons Trollkarlens hatt).