Vi tog den kommunala bussen till bergen bakom Quinngorput, 16 danska kronor kostade det, för att vandra i bergen upp mot Store Malene och för första gången få känna på den grönländska naturen.
För att vara på den säkra sidan tog drog jag på mig långkalsonger och en extra tröja, vi var ju trots allt ganska långt upp i den arktiska världen. Men det hade inte behövts.
Den grönländska sommaren är hyfsat varm för en nordbo och den här dagen stack termometern upp i nästan 20 grader. Det blev svettigt.
Men upplevelsen vill jag inte vara utan. Mest för det märkliga landskapet, tundran.
Det växer inga träd på Grönland, där vi vandrade fanns bara lågt gräs, några enstaka blommande växter och mossa mellan den gråsvarta berggrunden täckt av svart lava som krasade sönder under fötterna när man gick på den.
De svarta bergen, några av jordens äldsta, är höga, men sargade av ras och erosion. Branta klippor, svåra att forcera om man vill ta sig över dem. Stenar och klippor hala av de många små bäckar med smältvatten som rinner ner från isen på bergstopparna.
När vi kom upp fick vi vår belöning. En fantastisk utsikt över Qinngorput och på andra sidan fjorden Nuuk, Grönlands huvudstad.
Kommentarer
Skicka en kommentar