Efter några sköna dagar i Köln är det nu resan mot Grönland börjar på allvar. Första anhalt: Kölns järnvägsstation.
Klockan är bara åtta på morgonen men den heta sommarvärmen 2018 har redan lagt sig som en kvävande filt över järnvägsstationens grådammiga perronger.
Tåg på väg mot Dortmund, Amsterdam och Berlin stannar gnisslande till, dörrar öppnas med ljudliga suckar från hydrauliken, slår lika snabbt igen och tåget lämnar Köln utan att det ens fläktar till.
De som väntar håller sig i skuggan, det obarmhärtiga solljuset letar sig givetvis in mellan stålbalkar, och sotiga glasrutor.
Vårt tåg till Hamburg är försenat med sju minuter. Sedan elva. Plötsligt meddelar en skrällande högtalare att hamburgertåget är på väg in, men på ett annat spår.
Springande med de tunga väskorna på ryggen tar vi oss ner för trapporna, genom folkvimlet i stationens underjordiska värld, upp för lika många trappsteg.
Samtidigt som tågvagnarna ryckigt stannar vid perrongen kommer vi dit med lungor skrikande efter syre och mjölksyrefyllda muskler.
Dörrar smäller upp. Påstigning nu. Konduktörerna nästan knuffar ut dem som ska av och ropar till oss som ska med. Skynda på, inget sölande nu, vi ska iväg.
Kommentarer
Skicka en kommentar