
En sån här varm sommardag i juli krusar sig knappt det salta vattnet och vågorna slår lojt mot klipporna.
Sjöfåglarnas skrik blandas med skvalpet från vågorna, en knappt hörbar bris viskar i bakgrunden.
Vid sidan av havets glittrande stålgrå yta, de mörkt grå klipporna som vältrar sig i de lätta dyningarna och den ljust blå himlen känns fritidsbåtarna små, ensamma och oskyddade där ute i den mäktiga oändligheten.
Så fantastiskt vackert havet är när det visar upp den här sidan. Det är storslaget men ändå välkomnande.
Havets oändlighet är påtagligt närvarande, närmaste kust ligger långt, långt bort, Norges sydspets säger Jan, som vet.
Långt i fjärran ett gigantiskt lastfartyg på väg mot okänt mål. Segelbåtar som lätt styr upp mot vinden. En sommardag på Västkusten i början av juli 2018.
Kommentarer
Skicka en kommentar