Kanske har grävlingen varit här igen? Kanske någon annan katt? Den svarta katten vet, han stirrar på mig med sina gula ögon, men på ett kattvänligt överseende sätt. Han vet att jag inte vet.
Tidigt på morgonen tar jag och den svarta katten en promenad genom trädgården. Han vet exakt vilka vägar man ska gå. Han patrullerar här varje morgon och skaffar sig på katters vis kunskap om vad som hänt under natten.
Det har regnat stilla hela natten, framåt fyratiden smög sig dimman in och lade sig som en vått täcke över trädgården och hela dalen.
Gräset är blött, i grenar och blad hänger tunga regndroppar och nånstans där i öster försöker den bleka morgonsolen tränga genom det grå täcket.
Glasrutorna i växthuset har immat igen. När jag öppnar dörren väller den fuktiga luften ut.
Upptäcker att de första äppelblommorna slagit ut.
Att ginstens gyllengula blommor exploderat under nattens regn.
Och att de lila syrenernas blommor äntligen spricker ut.
Trädgården känns skönt rufsig, fortfarande tilltufsad efter vintern. Gräset är inte klippt, buskarna inte ansade. Blommor dyker upp där de vill, inte där de måste. Här görs inga anspråk på perfektion, det är en trevlig trädgård.
Ett fångstnät vajar i den lätta morgonbrisen. Ägaren till spindelnätet har inte haft nån jaktlycka den här gången.
Kommentarer
Skicka en kommentar